sitter och plågar mig själv, kollar runt på olika annonser åh bara drömmer mig bort. Drömmer mig bort dit där jag vill vara, dit jag vill komma, och sedan stanna.... Och tyvärr verkar mina drömmar få fortsätta bara vara just det, drömmar. Hur mycket jag än försöker så går det inte. Känns som att springa ett lopp utan att komma i mål. Bara se den där skylten eller bannern som det står "MÅL!" på men aldrig komma fram, aldrig komma igenom där. Aldrig klara det. Känns lite EMO att sitta här och skriva om att inte lyckas, men det är så det är för mig just nu. Jag har höjt mina betyg i skolan, jag har ett galet snyggt och städat rum, men ändå funkar det inte. Jag försöker ju, jag vill ju... men nee..  Det vill sig inte. Men nu, nu jävlar! Innan sommarens slut så SKA jag ha klarat det. Annars kommer jag tröttna. Tröttna på att misslyckas, tröttna på att alltid vara sämst, tröttna på att inte nå mina mål eller bara att inte kunna göra något rätt. På träningarna blir det bara bättre och bättre. Men det känns fortfarande inte rätt. Jag känner fortfarande den där klumpen i magen som bara blir större och större för varje dag som går. För varje dag då jag vet att jag kommer närmre mål, men att jag inte kommer kunna korsa mållinjen fören om flera år. Jag hör fortfarande en röst i mitt huvud som säger till mig att jag inte kommer nå mitt mål. Att jag inte platsar i den världen där jag vill leva. Men på något sätt försöker jag sätta emot detta och kämpa på. Utan resultat dessvärre. Jag vill bara ha en bekräftelse på att jag är nära, att jag faktiskt kommer lyckas, för just nu känns det bara som tomma ord. Jag vet att det är jag som har bollen just nu, och jag bestämmer vad jag vill göra. Om jag vill släppa den och bara gå vidare eller om jag vill kämpa för att kunna göra mål. Och det jag vill nu är att göra mål. Men jag har en mur framför mig, en målvakt, ett starkt försvar.. mina föräldrar. Dom vill men ändå känns det inte rätt på något sätt. Jag vet inte varför. Men det är något som fattas.. bekräftelsen. Eller bara de enkla svaret på min fråga: ja! Det skulle göra mitt liv så jävla mycket bättre än vad det är nu. Jag skulle vara gladare, och jag skulle ha det som jag har drömt om i stort sett hela mitt liv. Jag skulle äntligen kunnat få leva mitt liv. Inte bara lalla runt åh inte göra någonting alls, utan att ha något att se fram emot på dagarna, träningar och tävlingar att sikta mot. Och jag har ju redan sagt OS 2016, men det känns så långt borta nu.. så jag vet inte vad! :| Men vill man något måste man vilja och kunna offra saker man vill. Som jag har gjort: en egen moped, nejtack! dom pengarna är bättre att spara. En egen snygg platt TV, men näe! Det vill jag inte heller ha, det enda jag vill är att nå mitt mål, Jag vill inte ha något annat än Imperators. Jag har helt fastat, och nu har jag bestämt mig, jag vill inte lådsas längre att jag kan klara det, jag SKA klara det! Men hur ska jag få mina föräldrar att bestämma sig? Jag vill ju inget hellre än att stå som ägare till Imperators. Tänk om dom kunde förstå hur mitt liv skulle förändras? Tänk om dom kunde se lyckan som hade dragit över mig när jag vaknar på morgonen. Tänk om dom en morgon kom med en lapp.. en lapp med ett datum och en tid. Datum och tid för provridning av Imperials och Imperators. Men det skulle förmodligen aldrig falla dem in. Bara jag som sitter här och fantiserar. Men visst hade det varit underbart, helt fantastiskt om man vaknade upp, en härlig, varm, solig dag, och får en sån lapp av sina föräldrar. Då hade mitt liv helt förändrats. Jag hade nog dött och återuppstått. Jag hade börjat leva... på riktigt...